20080128

oh my gawd

Idag skriver Datainspektionens generaldirektör Göran Gräslund på SvD:s Brännpunkt: "Ungdomar viker ut sig som aldrig förr". Görans resonemang grundar sig på en undersökning Datainspektionen låtit utföra, där man frågat ungdomar i åldrarna 14-18 om hur de "ser på webben och integriteten".

Det visar sig ganska snabbt att "Ungdomar viker ut sig som aldrig förr" bara är en missvisande, aggressiv rubriksättning. Det hela handlar inte om "utvik på nätet" - promiskuösa foton - utan generell information som riskerar att vara integritetskränkande.
"Undersökningen visar att unga människor är väldigt öppna på internet och de begränsar inte sin användning av integritetsskäl. Hela 86 procent av de tillfrågade har lagt ut bilder av sig själva och tre av fyra skriver kommentarer på nätet under sitt riktiga namn.

Ett överraskande resultat är att ökad kunskap inte tycks påverka beteendet. Tydligen är det så viktigt att använda nätet fullt ut att man medvetet utsätter sig för riskerna."

Här kommer sedan en rad underliga slutsatser, som gör att jag känner mig nödgad att kommentera artikeln. Resultatet är förstås inte överraskande på något sätt: den ökade kunskapen om integritetsriskerna, och var gränserna går, har ju istället ökat användandet av Internet "fullt ut" bland unga. Och naturligtvis är nätets användande "fullt ut" beroende av dessa "integritetsrisker". Varför? Jo, att gå ut på fredagskvällen iklädd balaklava och röstförvrängare är ju inte så festligt (och heller inte så särskilt trevligt, tycker jag).
"Långt senare kan den dyka upp; en arbetsgivare kan leta fram den när du söker jobb, den kan också användas av bedragare, bondfångare eller till och med utpressare."

Jo, självklart googlar arbetsgivare redan idag jobbkandidater. Och i samtliga fall jag själv (som arbetsgivare) använt google för att få mer information om en jobbkandidat, så har "nätprofilen" av personer bara bidragit positivt till att bilda sig en bättre uppfattning och förståelse för vad personen gör och har gjort. Det ibland långa steget att anställa en "okänd" person bara på ett CV och ett par intervjuer förkortas avsevärt av "nätprofilen" som oftast ger en mycket mer nyanserad bild. Jag kan tänka mig att det snarare redan idag är en nackdel att ha en svag eller icke-existerande "nätprofil".

Istället är det dagens unga som förstår dynamiken i nätverken, och de är därför mycket bättre på att välja vilken information som man väljer att dela med sig av. De MSN:ar eller publicerar INTE promiskuösa foton på sig själva eller närstående, i tron att det skulle vara samma sak som att visa upp en kopia kontrollerat i deras eget hem. Så skrämselpropaganda om att det skulle vara dumt att använda sitt riktiga namn i sin MSN-profil väntar jag ännu på att få vettiga argument för.

Och tro mig, tröskeln för vad vi "accepterar" i form av "negativt nätbagage" kommer öka, framförallt när personer i 20-årsåldern (som ju var mycket mer Internet-försökskaniner än dagens 14-18-åringar) börjar frekventera arbetslivet. Man kommer helt enkelt acceptera att managementkonsulten på McKinsey också var stupfull och kräktes på en Mallorcafest när han eller hon var 19 år gammal.
"Problemet tycks vara grundinställningen till den personliga integriteten eller, mer vardagligt, ”rätten att få vara i fred"."

Jag blir alltid illa till mods när människor anser att andra människors (eller i det här fallet 86% av alla ungdomar mellan 14-18 år) åsikter är problematiska. Oftast tror jag att det bottnar i okunskap. I det här fallet tror jag att det beror på att dagens makthavare försöker applicera sina egna modeller och uppfattningar på ett fenomen de själva inte förstår. För att dra korrekta slutsatser av vad ungdomarnas användande egentligen innebär för deras intregritet, så måste de själva förstå och använda Facebook, MSN, Twitter, Pixbox, Bilddagboken, Jaiku, Playahead med många flera.


PS. Jag brukar normalt inte stå på den "här sidan staketet". Göran Gräslund har tidigare skrivit välbalanserade inlägg och försiktigt kritiserat Bodströmsamhället på Brännpunkt.

1 comment:

Anonymous said...

Bra artikel,
Fördelarna med att dela med sig av personlig information uppväger oftast eventuella risker, och väljer man att ständigt vara rädd går man miste om många positiva möten på Internet. Precis som en som aldrig vågar resa hemifrån går miste om mycket.
MVH /// Mats Olshammar